Förändring
Här har ni två bilder av Victoria, lilla mig. Första bilden är tagen för ett och ett halvt år sedan och den andra bilden är tagen igår. Det jag vill få fram med detta inlägg är hur mycket jag lärt mig det senaste året. För lite mer än ett år sen, vintern 2010-2011, var jag rädd för allt runt om kring mig. Jag gömde mig bakom allt smink och mitt stora hår, och mest av allt bakom datorn. Jag hade lätt att starta upp bråk via Facebook som jag aldrig hade vågat ta i verkligheten. Även om jag var så osäker och rädd så var ändå uppmärksamhet det viktigaste för mig, då hade jag aldrig kunnat tänka mig vara kompis med någon som var en såkallad tönt. Status var viktigt. Även om uppmärksamhet och status var viktigt för mig så var allt jag gjorde på helgerna att sitta inne vid datan och chatta med folk och ta bilder som jag kunde lägga upp på bloggen och facebook. Jag ville ha mycket status men ändå var jag rädd för att skaffa nya vänner.
Nu när det gått över ett år och jag sitter och tittar på gamla bilder så märker jag verkligen skillnad. Folk säger till mig att jag blivit ett bättre och mognare person det senaste året, och jag kan nog erkänna att det stämmer. Status är inte viktigt för mig längre, uppmärksamhet vill jag nog fortfarande ha men det är inte lika viktigt som det var förut. Jag väljer inte vänner efter status utan umgås med dom som jag gillar och som är trevliga mot mig. Jag har trappat ner oerhört mycket med smink och nu häromdagen vågade jag även klippa av mitt långa hår som jag haft i flera år. Förut ville jag alltid ha tröjor som visade så mycket bröst som möjligt med nu går jag faktiskt hällre runt med tröjor som inte har någon urringning. Om det är något jag stör på mig på hos en människa så vill jag hällre prata om det i verkligheten istället för att slänga ur mig massa fula ord via nätet.
Min mormor sa till mig igår kväll innan vi somnade "Victoria, du har blivit en sådan otroligt stark och mogen 15-åring det senaste året. Jag vet att det varit tufft för dig men dina jobbiga tider har gjort något gott också." Min kära mormor kanske har rätt. Kanske är det så att allt jobbigt man går igenom gör en starkare. Det kanske är som Kelly Clarkson sjunger "What doesnt kill you makes you stronger"
Jag vill i alla fall säga allra mest tack till min kära storasyster som alltid varit en sådan stor insperation till mig, hon har alltid lyssnat och gett mig dom bästa råden. Det är tack vare henne jag är den jag är.